fredag 26 september 2014

Tidig morgon

Jag har börjat gå redan innan bussen åker. Orsaken som drivit mig ut i höstkylan tidigt på morgonen är på väg bort. Han har stigit på bussen. Jag kan inte låta bli att följa bussen med blicken när den väl kör iväg och försvinner utom synhåll. Mina fötter har självmant glömt bort att de ska röra på sig, så med bussen borta får jag börja gå igen.

Det tar inte lång tid att nå gångvägen. En hög trädbarriär skiljer den från den större bilvägen. Ljudet av någon enstaka morgonpigg bil låter avlägset när det tvingas sila genom bladen som inte kommer falla riktigt än. Det tydligaste ljudet är mina egna steg mot våt asfalt. Vänsterfoten låter mer än höger och jag funderar över om det är skornas fel eller om jag favoriserar det benet just nu. Den raka gångvägen kantas av enstaka gatlyktor som lyser upp och reflekteras i våta löv.

Jag glömmer nästan att svänga av på stigen upp till vår gård, men bara nästan. De röda trähusen ligger tysta runt gräsmattan i mitten. Trätrapporna vrider sig upp mot loftgångarna vars räcken nyligen målades vita. Mina steg försvinner i gräsmattan när jag genar över den för att nå rätt trappa. Ljudet som uppstår när jag kliver uppför trappan är bekant samtidigt som det förstärker den ensamma stämningen.

Jag behöver inte leta efter nyckeln, den är det enda som ligger i fickan på den nyss framtagna vinterjackan. Ljudet när den vrider om i låset är ännu mer välbekant. Med lätta fötter går jag in, jag vill inte störa grannen där under.

När dörren stängts och låsts åker skor och jacka av. Först då märker jag skillnaden, hur annorlunda lägenheten är. Flyttlådorna står kvar i hörnet, kartongerna efter den nyligen uppackade skänken ligger fortfarande kvar som hinder i hallen, sängen står tom i sovrummet. Allt är precis som förut men ändå ser allt underligt ut i mina ögon. För lägenheten har aldrig känts så öde.

lördag 20 september 2014

Nytt, större, mer

Jag och Björn har flyttat till en större lägenhet: en två på 48 kvadrat. Trots att vi flyttade i slutet av augusti står hälften av lådorna oupppackade och tar upp utrymme i varenda hörn. Vi skulle inte längre få plats i den gamla lägenheten för den större ytan har gett oss en anledning att skaffa der där vi saknat tidigare. En ny fotölj, ett matbord, en dubbelsäng, en städmopp... En skänk eftersom det inte finns någon bänkyta att tala om i köket...

Ändå finns det fortfarande så mycket mer man skulle vilja skaffa. En större dörrmatta kanske? En egen tvättmaskin så man slapp de krångliga maskinerna i tvättstugan (tog oss minst en halvtimme att få igång dem första gången; hur ska man veta att man måste dubbelklicka på startknappen?). En vattenkokare så man slipper kastrullen när kvällsteet ska kokas (fast var skulle den få plats?). En till hylla för filmer är mycket behövligt. Ett litermått. Några matlådor till kanske inte vore dumt så att vi kan lämna tillbaka de två vi lånat?  En skanner vore användbart (fast var skulle den stå?).

Nej, vi får nog ta det lite lugnt nu. Packa upp de saker vi redan har istället för att leta efter saker som saknas. Fylla hyllorna i skåp och bokhyllor innan vi spenderar pengar på fler. För vi har det nödvändiga, det vi behöver, och lite till. Tror jag, det är svårt att vara säker när det mesta fortfarande ligger undangömt i flyttlådorna.