Novell: Flera månader senare

Detta blir lite av en uppföljare till ett av mina tidigare inlägg: Fågelsång.

Det är flera månader sedan bubblan kom till. De två har vant sig vid den välvda kupolen ovanför dem, vant sig vid att den vajar i takt med deras rörelser. Vant sig vid att traska genom den tunna hinnan och se den värld de bodde i tidigare på andra sidan, och sedan hitta tillbaka in i den mysiga tryggheten.

Gräset under deras fötter är fortfarande skimrande grönt och blommorna har inte slokat, medan världen utanför gått mot sommarens grönskande värme. Asfalten där är fortfarande kvar, men gråheten tycks inte riktigt lika matt längre. Lite av bubblans skimmer följer deras steg.

För båda är det mer bekant att hålla den andres hand, än känslan av sin egen. Sammanflätningen av fingrar har blivit vanligare än motsatsens tomhet. Rädsla och osäkerhet har ersatts av en trygghet att de inte är ensamma, att de har varandra.

Deras humör svänger i takt med varandras. Hans dysterhet drar ner henne och han faller med hennes tårar. Men i längden vinner lyckan. Glädjen över att vara två, i en bubbla som inte längre ser ut att kunna spricka av ett enda oförsiktigt andetag.

Bubblan har mer och mer blivit en naturlig del av omgivningen. Rädslan för det okända dränks i övertygelsen att de två ska hålla länge. De har börjat inreda det lilla utrymmet. De rensar bort det fulaste ogräset och kastar ut gruset som smiter in från den omgivande gråheten. Låter ärlighet stärka väggarna och trygghet tvätta bort de värsta rädslorna.

Det är flera månader sedan bubblan kom till, och den står stadigare än någonsin. En grönskande kupol i en värld som går mot sommar.