lördag 1 mars 2014

Nycklar

"That's my front door, back door, and padlock to my first bike... The keys to my heart", säger karaktären Bray i tv-serien The Tribe om sina nycklar när han ger dem till den han älskar. Lite överdrivet kanske men nycklar kan ändå vara något betydelsefullt och den repliken är en av de repliker från serien som fastnat i mitt minne.

Ignorera cykelnycklar, det är roligare med nycklar som låser upp saker som är mer spännande än vingliga saker man kan ramla av. Jag har ett helt litet nyckelskåp (gjort i träslöjden) fyllt med nycklar. De flesta leder nog inte någonstans längre och majoriteten är sådana där små nycklarna till dagbokslås som är så lätta att få upp att man knappt behöver den medföljande nyckeln. De nycklarna är inte heller så intressanta så de lämnar jag bland andra bortglömda nycklar i det lilla nyckelskåpet.

Första viktiga nyckeln jag hade var i högstadiet där vi hade egna skåp med egna hänglås på. Det var ungefär samtidigt som det var populärt med nyckelband. Helst skulle nyckelbandet matcha ens kläder och många roade sig med att slå klasskamraterna med dessa färggranna nyckelband (inte för att jag vet vad som var så kul med det).

Nyckeln till hänglåset på skåpet byttes till en skåpsnyckel på gymnasiet. Nu var det ännu viktigare att inte slarva bort den eftersom den inte längre gick till ett hänglås som kunde knipsas av vid behov. Vid det laget var jag ganska van vid att ha ansvar för en nyckel.

Efter gymnasiet var jag utan nyckel i flera år. Husnyckel behövdes inte för det mesta, jag var sällan ensam hemma. Mitt nyckelskåp är som sagt fyllt med oanvändbara nycklar utan större betydelse, bara utfyllnad i ett annars tomt skåp.

Nu har jag däremot en nyckel igen. En viktig och betydelsefull sådan. En som inte kommer hamna i det bortglömda nyckelskåpets mörker. Den räcktes fram till mig i en knuten hand. En hand som öppnades och avslöjade nyckeln som ser ut precis som en nyckel brukar göra. Nu har jag den i säkert förvar i min ägo. Nyckeln. Ett tydligt tecken på att han litar på mig. Inte behöver vi nycklar till varandras hjärtan, vi är nog redan inne. En nyckel till ytterdörren däremot, det är en nyckel värd att ta vara på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar